På vår gård har vi ett småskaligt, självhushållande jordbruk där vi odlar grönsaker till oss själva och vår verksamhet och där vi har en del djur.

Just nu har vi två fjällnära kor som heter Maskrosa och Rölleka som vi mjölkar varje morgon. Maskrosa köpte vi som kalv och Rölleka är hennes förstfödda kvigkalv och hon föddes här hos oss.

Att få egen mjölk känns som ett ordentligt kliv framåt i självhushållarlivet. Vi äter hemmagjord yoghurt och fil till lunch och vi gör hårdost, grönmögelost, fetaost och smör. Vi dricker morgonkaffet med finaste godaste mjölken och vi kan skvätta i grädde i maten som vi lagar.

Vi har också några tackor som håller våra nipbeten öppna och som ger oss ull och kött. Och så ger de oss en enorm ro. Att sitta i fårhuset en kall vinterdag och höra fåren tugga i sig sitt hö är nog det mest rogivande som finns.

Vi har två olika gäng med höns, nere på gården har vi Hedemorahöns och uppe på torpet finns det Bjurholmshöns. Deras antal varierar över året. Varken räv eller hök är speciellt snäll mot dem. Men nya kycklingar kläcks och vi ger inte upp. Höns på gården vill vi ha!

Och så katterna Lucha och Natti, så tillgivna och gosiga, så bra musjägare!

Några bikupor har vi också, de har vi bara haft i några år, och vi håller fortfarande på att lära oss ta hand om dem på ett bra sätt.

Vi vill att våra djur framför allt ska vara lantraser, det vill säga djurraser som inte förädlats så mycket genom historien utan är så lika som möjligt de gammalsvenska, ursprungliga raserna. Därmed är de tåliga djur och goda foderomvandlare.

Och så odlar vi. Vi har ett stort trädgårdsland och ett växthus. Att så och plantera om, sätta ut plantorna i landet, se det växa, rensa ogräs och så småningom skörda är fantastiskt stimulerande. Massor av jobb, men väl värt det då man sedan under hela vintern kan gå till jordkällaren och hämta vitkålen och rotfrukterna till middagen eller då man kan hämta broccolin och mangolden i frysen. Vi täckodlar och har fasta bäddar där vi cirkulerar grödorna från år till år.

På sommaren skördar vi hö. Det blir en del traktorkörning och många vändor med självlastarvagnen. Men till slut är ladorna förhoppningsvis fulla och det finns torkad sommar och gott hö till djuren hela vintern. Är ni här under höskörden får ni gärna åka med i höskrindan om ni vill. Eller sova på höskullen.

På vårvintern hugger vi upp en årsförbrukning ved, som får ligga och torka ett drygt år innan vi börjar använda det. Vi hugger på våra beten, i niporna och där det behövs. Det är också på våren som lamningen är. Lamningen är ett av de allra bästa vårtecknen!

Och på hösten är det skörd och fårslakt.

Vi har kalvning i augusti-september så då börjar vårt mjölkår. Vi gör så av lite olika anledningar, bland annat tycker vi det är skönt att ha korna sinade under sommaren så att vi slipper mjölka då. Sommartid är det så mycket annat som händer.

Verkstaden är en räddning under vintermånaderna. Där renoverar vi fönster, snickrar och bygger, skruvar i traktorer, lagar redskap…

Årstiderna har sin rytm, varje tid på året sina göromål. Att leva med naturens skiftningar är värdefullt och meningsfullt.

I en tid och ett samhälle då ekorrhjulen snurrar snabbt och då överkonsumtion och överutnyttjande av resurser snarare är regel än undantag blir det självhushållande livet ett sätt att skapa en verklighet som fungerar för oss. Att producera vår egen mat, att reflektera över hur vi använder våra resurser och att ta ansvar för så stora delar av våra liv som vi kan är en drivkraft för oss. Att välja att leva så här innebär ett hårt arbete men det är samtidigt väldigt stort att få vara med om.