Självhushållning

På vår gård har vi ett småskaligt, självhushållande jordbruk där vi odlar grönsaker till oss själva och vår verksamhet och där vi har en del djur.

299Just nu har vi en fjällnära ko som heter Maskrosa och som förser oss med mjölk. Vi har också kvigkalven Rölleka och tjuren Humle.

Att få egen mjölk känns som ett ordentligt kliv framåt i självhushållarlivet. Vi äter hemmagjord yoghurt till lunch och vi gör färskost, hallomi och fetaost. Vi dricker morgonkaffet med finaste feta mjölken och får matlagningsgrädde i massor.

Lamm beskurenVi har sju tackor som håller våra nipbeten öppna och som ger oss ull och kött. Och så ger de oss en enorm ro. Att sitta i fårhuset en kall vinterdag och höra fåren tugga i sig sitt hö är nog det mest rogivande som finns.

Vi har ett gäng höns av Hedemorasort. Deras antal varierar över året. Varken räv eller hök är speciellt snäll mot dem. Men vi kläcker nya kycklingar och ger inte upp. Höns på gården vill vi ha!

Och så katten Lucha, så tillgiven och gosig, så bra musjägare!

Om några år hoppas vi kunna ha bin på gården också. Annars så får det nog räcka på djurfronten just nu.

Vi vill att våra djur framför allt ska vara lantraser, det vill säga djurraser som inte förädlats så mycket genom historien utan är så lika som möjligt de gammalsvenska, ursprungliga raserna.

120Vi håller på att lära oss odla också. Vi har ett stort trädgårdsland och ett växthus. Att så och plantera om, sätta ut plantorna i landet, se det växa, rensa ogräs och så småningom skörda är fantastiskt stimulerande. Massor av jobb, men väl värt det då man sedan under hela vintern kan gå till jordkällaren och hämta vitkålen och rotfrukterna till middagen eller då man kan hämta broccolin och mangolden i frysen.

Höskörd beskurenPå sommaren skördar vi hö. Det blir mycket traktorkörning och många vändor med självlastarvagnen. Men till slut är ladorna förhoppningsvis fulla och det finns torkad sommar och gott hö till djuren hela vintern. Är ni här under höskörden får ni gärna åka med i höskrindan om ni vill. Eller sova på höskullen.

På vårvintern hugger vi upp en årsförbrukning ved, som får ligga och torka ett drygt år innan vi börjar använda det. Det är också på våren som lamningen är.

Och på hösten är det skörd och fårslakt.

Årstiderna har sin rytm, varje tid på året sina göromål. Att leva med naturens skiftningar är värdefullt och meningsfullt.

I en tid och ett samhälle då ekorrhjulen snurrar snabbt och då överkonsumtion och överutnyttjande av resurser snarare är regel än undantag blir det självhushållande livet ett sätt att skapa en verklighet som fungerar för oss. Att producera vår egen mat, att använda så lite resurser som möjligt och att ta ansvar för så stora delar av våra liv som vi kan är en drivkraft för oss. Att välja att leva så här innebär ett hårt arbete men det är samtidigt väldigt stort att få vara med om.

DSC_0166